man vaknar tom på tårar.

kvällen var som vackrast till sin början. tog slut som den skulle, och Han svarade inte men återkom strax efter att jag vaknat. sminket var som kakel. [ jag tror kanske han ville höra att jag vill precis som förr, känns som att han kanske ser nu, fast det är som försent ]

den andra var som alla andra. de är aldrig vad de påstår,
men synar mig för vad jag är. tror de kommer undan med det.

jag vek mig, var ändå inte tillräckligt liten.
så när kvällen inte längre glittra ens gick jag hem.

jag kommer kanske nöja mig, längtar efter att förstöras.